Recension: Villa havsbris av Caroline Säfstrand

När Sophies mamma dör ärver hon oväntat huset som hon trodde att mamman hade sålt för åratal sedan. Hon lämnar Berlin och återvänder motvilligt till barndomshemmet i Skåne. Villa Havsbris var en gång ett ståtligt kurhotell men är nu nedgånget och Sophie bestämmer sig för att renoverat huset innan hon ska sälja det.

Sophie annonserar efter hantverkare som kan hjälpa henne att renovera. För Sophie ska snart tillbaka till Berlin. Men då anländer hennes tre medhjälpare som också flyttar in i huset: Isak som bara målar tavlor av vatten, Martin som blivit avstängd från sitt jobb och Katja som är i desperat behov av en paus. Och i grannhuset bor Ella, som är döv men kan läsa på läppar och vet en hemlighet.

Den här boken har fått idel hyllningar av läsarna. Jag undrar lite vad det är jag inte förstår, men jag köper inte premissen. För Sophie annonserar efter kunniga hantverkare som ska arbeta gratis i utbyte mot mat och husrum. Vem kan ens med att göra så om man äger ett hus värt flera miljoner? Jag tänker att man måste vara en extremt snål jävel. Det andra jag inte köper är att tre hantverkskunniga personer faktiskt dyker upp och vill arbeta gratis.

Jag fattar ju att bokens intrig bygger på att dessa stukade människor ska mötas, bo och arbeta tillsammans, och det är härligt att följa hur de steg för steg lär känna varandra, och varandras hemligheter och sorger.

Men som läsare förstår jag inte varför karaktärerna gör som de gör tillräckligt bra. De blir lite platta och agerar, i mina ögon, inte trovärdigt. Jag ska ge ett till exempel. Sophie får under handlingens gång reda på en stor hemlighet om sin familj. En hemlighet som skulle försätta vem som helst i en personlig kris, som skulle överskugga allt annat, låter hon bara passera. Det är orimligt! vill jag skrika som Kishti i Idol.

Och det är i den här oförlåtliga familjehemligheten som det intressanta finns, men det passerar liksom bara i förbifarten. I stället får vi lära oss allt om hur man renoverar gamla hus.

Det är en habil feelgoodroman. Det finns en intressant historia och intressanta karaktärer, men jag stör mig för mycket på det otroliga i berättelsen för att det ska vara en riktig fullträff.

Om boken

Titel: Villa havsbris
Författare: Caroline Säfstrand
Uppläsare: Gunilla Leining
Längd: 7 h 53 min
Förlag: Norstedts
Utgiven: 19 juni 2019
Land: Sverige

Betyg: 3 av 5

Jorden runt på tusen sidor

En av de allra bästa sakerna med litteratur är att man kan resa till jordens alla hörn. Gratis (om man lånar på biblioteket) och med minimala koldioxidutsläpp.

Visst är det härligt att läsa om miljöer man känner igen, men ta även chansen att besöka nya länder genom litteraturen! Jag har utmanat mig att läsa böcker från 12 länder och minst ett land i varje världsdel i år. Jag fokuserade på att läsa böcker från många olika länder under våren och har hittills i år läst böcker från dessa 14 länder:

Afrika

  • Nigeria 

Asien

  • Japan

Europa (exkl. Sverige)

  • Danmark 
  • Frankrike
  • Irland
  • Italien
  • Norge
  • Storbritannien
  • Ungern
  • Vitryssland

Nord- och Centralamerika

  • Kanada
  • USA

Oceanien

  • Australien

Sydamerika

  • Argentina 

Så här ser världskartan ut med de länder jag läst något från markerade i turkost. Karta från mapchart.net.

Några av böckerna från min jorden runt-läsning som jag verkligen tyckte om var dessa fyra:

Recension: Bete sig av Linda Jones

När Stinas föräldrar skiljer sig faller hennes värld samman. Alla tycker att hon ska vara glad över att föräldrarna skiljer sig nu när Stina är 20 och inte när hon var barn, men för Stina är skilsmässan ett trauma. Hon flyttar ut i en stuga i skogen utan el eller rinnande vatten, med ryggsäcken packad med mat, kläder och ett hagelgevär.

”Bete sig” vann Norrlands litteraturpris och det var så jag upptäckte den här norrbottniska pärlan utgiven av Vox by Opal. Det är så sällan jag får läsa om min hembygd och hur fint är det inte att Jones använder Bottenviken som metafor för att visa att något är brett? Språket är för övrigt en njutning att läsa, eller i mitt fall lyssna på. Charlotta Jonsson läser in boken på perfekt norrbottensdialekt och får till det riktigt breda Lulemålet helt träffsäkert i dialogerna. Det ger så mycket mer autenticitet och känsla än när exempelvis Marie Richardson läser in Stina Jacksons böcker.

Jag lyssnade på boken om Stina som bosätter sig i en stuga i Norrbotten medan jag själv befann mig i en stuga i Norrbotten och det förhöjde såklart känslan. Men! Det här är alldeles oavsett läsplats en riktigt bra unga vuxna-roman med underbara naturskildringar och beskrivningar av Stinas känslor. Vi får ta del av berättelsen i två skilda tidslinjer, en när Stina får reda på att föräldrarna ska skiljas och vad som leder fram till att hon bestämmer sig för att fly till en stuga i skogen och en när Stina lever i stugan. Det ger en bra bild av varför Stina agerar som hon gör.

För mig skildrar ”Bete sig” det riktiga Norrbotten med dess natur, människor och småstadsångest. En mycket värdig vinnare av Norrlands litteraturpris!

Recension: Ett enklare liv av Anna Fredriksson

Det här är andra delen i Anna Fredrikssons serie om Pensionat Pomona. I centrum står tre generationer kvinnor. Vanja, som är i sjuttioårsåldern, har nyligen återförenats med sin dotter Sally efter att ha varit frånvarande sedan Sally var mycket liten. Sally har i sin tur nyligen tagit upp kontakten med sin dotter Josefin efter att de inte haft kontakt med varandra under några år.

När boken inleds ska Sally precis öppna sitt pensionat i Kivik på Österlen och Vanja har flyttat tillbaka till Köpenhamn. Josefin, som är runt tjugo, kämpar med dålig ekonomi på den småskaliga gård som hon och pojkvännen driver.

Österlen och Köpenhamn – med de miljöerna är det bäddat för läsfest! Men boken når inte riktigt upp till förväntningarna. Jag har läst alla böcker som Anna Fredriksson gett ut och tyckt om dem, men jag har svårt att engagera mig i karaktärerna här. Det är många trådar och delhistorier, som när Josefin skaffar ett extrajobb eftersom gården inte bär sig och sedan börjar nysta i mormodern och varför hon lämnade familjen på 60-talet. I och med efterforskningarna träffar hon en massa personer som i sin tur har olika bakgrundshistorier. Vi har även relationerna mellan Josefins pojkvän Harald och hans föräldrar, pensionatet och Vanjas konstnärsliv. Det blir många trådar och ingen av dem fördjupas eller engagerar mig riktigt.

Jag lyssnade på boken med Marie Richardson som läser den otroligt bra! Hon berättar engagerat och gestaltar de tre generationerna kvinnor med lite olika röster så att det är lätt att hänga med, utan att dramatisera överdrivet mycket.

Kort sagt, det var en trevlig bok men den hade vunnit på att koncentreras lite mer kring någon av karaktärerna.

Litteratur från hela Sverige

Jag måste tipsa om Kulturkollos litteraturkarta, där alla kan vara med och pricka in platser där böcker utspelar sig. Sån himla bra grej att kunna läsa om platserna man längtar efter att få besöka, men kanske inte kan på grund av coronapandemin.

Eller platser som man aldrig besökt, inte hade tänkt besöka i år men någon gång drömmer att besöka. Som Österlen, för min del. Skåne är ett landskap jag knappt varit i, mest passerat på väg till Danmark ett par gånger. Det blir väl så när man kommer från Norrbotten, bor i Stockholm, har släkt i Västsverige och gillar att åka skidor. Få in Skåne i den ekvationen den som kan …

Vill du läsa om Norrland?

Här kommer fyra norrländska deckartips från mig!

  • Liza Marklunds deckare ”Den röda vargen” utspelar sig delvis i Luleå, dit reportern Annika Bengtzon åker för att skriva om ett mord som skett. Jag älskar ju tidningsmiljön och har läst flera av Marklunds böcker flera gånger …
  • Lite längre söderut längs kusten hittar vi Örnsköldsvik och Ulvön, där debutanten Lina Areklew förlagt handlingen i sin deckare ”Ur askan”. Spännande och oförutsägbart. Och underbara idylliska miljöer. En annan sommar utan pandemi åker jag gärna till Ulvön!
  • Och i Hälsingland hittar vi Hudiksvall, där Gabriella Ullberg Westins deckarserie utspelar sig. Hittills har jag bara läst den senaste,”Ett enda andetag”, och den var både spännande och ur-aktuell eftersom den handlar om en superfarligt virus. Annars börjar jag alltid med den första boken i en serie, men här gjorde jag ett undantag.
  • Det tog mig mer än 10 år att läsa resten av Åsa Larssons Kirunadeckare efter att jag läst debuten ”Solstorm”. Men när jag väl läst bok nummer två, fortsatte jag med de övriga i rask takt. Tror nog att de är bland de bästa deckare jag någonsin läst.

Och fyra böcker som utspelar sig i Norrland som jag är sugen på att läsa:

  • Ungdomsboken ”Säg nåt då!” av Ida Ömalm Ronvall utspelar sig i Örnsköldsvik och Luleå.
  • I en liten stuga i Norrlands inland utspelar sig unga vuxna-romanen ”Bete sig” av Linda Jones, som vann Norrlands litteraturpris häromveckan.
  • Alla verkar läsa Karin Smirnoffs trilogi om Janakippo i den norrländska, fiktiva orten Smalånger i sommar. Kanske dags för mig också snart?
  • Och så Tornedalsskildringen ”Testamente” av Nina Wähä, precis som Smirnoff Augustnominerad.