Recension: Slumpens barn av Amat Levin

Ämnet för Amat Levins bok ”Slumpens barn” Ă€r förstĂ„s alltid aktuellt och alltid viktigt, men kanske extra aktuellt nu i och med Black lives matter-demostrationerna. Om du Ă€r vit och inte har satt dig in i svarta eller mixades perspektiv Ă€nnu, sĂ„ Ă€r det dags nu.

Jag har följt Amat Levins Instagramkonto Svart historia (som ocksÄ finns som webbplats) under lÄng tid och har ömsöm förfÀrats över de koloniala övergreppen han berÀttar om, och ömsöm förfÀrats över vilket kolonialt perspektiv som historieundervisningen hade nÀr jag gick i skolan.

Nu har Amat Levin slĂ€ppt en bok pĂ„ förlaget Natur & Kultur, ”Slumpens barn – den osannolika berĂ€ttelsen om nĂ€r Sverige mötte Gambia”. Och wow, var ska jag börja? Det hĂ€r Ă€r pĂ„ samma gĂ„ng ett reportage frĂ„n Amats resor i Gambia och Ghana och intervjuer med kĂ€nda och okĂ€nda svenskgambier (som Alice Bah Kuhnke och Seinabo Sey) men det Ă€r ocksĂ„ ett slags sjĂ€lvbiografi. Det Ă€r pĂ„ nĂ„got vis flera böcker i en och berĂ€ttelsen belyser mĂ„nga olika teman. Allt Ă€r oerhört vĂ€lskrivet och vĂ€l berĂ€ttat och det blir aldrig spretigt eller rörigt.

HÀr fick jag lÀra mig om VÀstafrikas historia, om att flytta till Sverige frÄn Gambia, om att flytta tillbaka till Gambia, om att vÀxa upp i Sverige med en svensk och en gambisk förÀlder, om hur den svenska turismen till Gambia startade, om att vara svart, om rasism, om papparelationer och om att bli pappa. Det Àr en modig bok som inte vÀjer för svÄra Àmnen, som de dÄliga relationer som en del gambiska mÀn har med sina barn och varför det Àr sÄ. (Nu Àr det för all del mÄnga fÀder som har rÀtt risiga relationer med sina barn, alldeles oavsett var pÄ jorden de Àr födda.)

”Slumpens barn” Ă€r en upplysande, oupphörligt intressant och mycket personlig bok som alla borde lĂ€sa.

En av mĂ„nga fina saker med litteratur Ă€r att vi fĂ„r ta del av perspektiv och erfarenheter som vi inte hade mött annars. En annan fin sak Ă€r att vi fĂ„r kĂ€nna igen oss sjĂ€lva, och fĂ„r veta att vi inte Ă€r ensamma om vĂ„ra kĂ€nslor och upplevelser. I ”Slumpens barn” fĂ„r jag bĂ„da. Amat och jag Ă€r ungefĂ€r lika gamla, förortskvarteren dĂ€r han vĂ€xte upp Ă€r ocksĂ„ mina kvarter och vi har valt liknande yrken. I en scen i boken berĂ€ttar han om nĂ€r han sĂ„g matchen mellan Sverige och Nigeria i herrfottbolls-VM 2002 i skolan. Jag minns den matchen. Jag vill till och med minnas att jag ocksĂ„ sĂ„g den i skolan. SĂ„ vi delar mĂ„nga erfarenheter, men vĂ„ra erfarenheter skiljer sig ocksĂ„ mycket Ă„t. Jag Ă€r vit, kvinna, uppvĂ€xt i Norrbotten och sĂ„ vidare. Men det Ă€r fint att lĂ€sa om mina kvarter och fotbollsmatchen jag minns ur en annan mĂ€nniskas perspektiv med helt andra erfarenheter Ă€n mina.

Expressen skriver i sin recension att boken har ”stoff för tre romaner. Minst.” och jag Ă€r böjd att hĂ„lla med. Jag vill lĂ€sa mer! ”Slumpens barn” Ă€r en upplysande, oupphörligt intressant och mycket personlig bok som alla borde lĂ€sa.


Om boken

Titel: Slumpens barn – den osannolika berĂ€ttelsen om nĂ€r Sverige mötte Gambia
Författare: Amat Levin
Finns som: Inbunden, e-bok
Antal sidor: 264
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 27 mars 2020
Land: Sverige

Betyg:

Betyg: 5 av 5.