Årets bästa kriminalromaner nominerade av Deckarakademin

Gammal skrivmaskin med ett papper med ordet INVESTIGATION skrivet i versaler.

Nu har Svenska deckarakademin nominerat årets bästa kriminalromaner i tre kategorier: bästa svenska kriminalroman, bästa översatta kriminalroman och bästa svenska debut. Och så de nominerade till Spårhunden, priset för bästa barn- och ungdomsdeckare.

Årets bästa kriminalroman

  • Tove Alsterdal: Rotvälta (Lind & Co)
  • E.L. Dezmin: Mig skall intet fattas (DareMe Publishing)
  • Stina Jackson: Ödesmark (Albert Bonniers Förlag)
  • Kristina Ohlsson: Stormvakt (Forum)
  • Christina Wahldén: Nämn inte de döda (Forum)

Rotvälta har precis kommit ut och den finns på min att läsa-lista, likaså Stormvakt av Kristina Ohlsson, men den är inte utkommen ännu. Stina Jackson har jag läst och jag tyckte den var bra, men inte fantastisk.

Årets bästa svenska debut

  • Edvard Fenvik: Blodsband (Lind & Co)
  • Maria Grund: Dödssynden (Modernista)
  • Jens Lönnaeus: Clara (Historiska Media)
  • Peter Mohlin & Peter Nyström: Det sista livet (Norstedts)
  • David Ärlemalm: Lite död runt ögonen (Forum)

Jag har inte läst någon av dessa och saknar verkligen Ur askan av Lina Areklew bland de nominerade. Att den inte blev nominerad är ungefär lika märkligt som att Klubben av Matilda Voss Gustavsson inte blev nominerad till Augustpriset.

Årets bästa översatta kriminalroman

  • Amy Engel: Alltid en dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
  • Cara Hunter: Ingen utväg (”No Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
  • Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”, övers. Mia Gahne; Weyler)
  • Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
  • Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Det är faktiskt sällan jag läser något annat än svenska, och ibland norska eller danska, deckare så jag har inte läst någon av dessa nominerade böcker. Så, tack för fina tips till att läsa-listan!

Spårhunden: bästa barn- och ungdomsdeckare

Och så finns det ett pris till bästa barn- och ungdomsdeckare. Jag har inte läst någon av de nominerade:

  • Kalle Holmqvist: Det går en mördare lös – en historia från 1721 (Liber)
  • Elin Hägg: Den stora bankbluffen (Opal)
  • Peter Lindström: Diamantkungen (Rabén & Sjögren)

Vinnarna offentliggörs den 22 november.


Foto: @markuswinkler för Unsplash

Recension: Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

Bokomslag Fjärilsvägen

Fjärilsvägen handlar om Patrik Lundbergs mamma, Birgitta. Hon föddes 1950, gifte sig med Patriks pappa, jobbade som handläggare på Försäkringskassan och adopterade två barn, Patrik och hans syster Paula. Men sedan kom skilsmässan, 90-talskrisen, sjukskrivningarna och fattigdomen.

Boken berättar i stort sett samma historia som Patrik Lundberg berättade i Sommar i P1. Jag kan ha lite svårt för när samma historia ska berättas i flera format och till en början känner jag att jag redan hört den här historien, men en bit in i romanen får jag den fördjupning som inte hinns med i ett sommarprat.

Det som boken framför allt fördjupar är relationerna runt Patrik och hans mamma. Till systern, mormor och morfar och de män som modern har relationer med. Mannen hon gifter sig med, får två barn med och som sedan lämnar henne ensam med de två barnen. I boken benämns han konsekvent med sitt förnamn, ett effektivt och subtilt sätt att visa på distansen mellan en far och hans barn. Och så den nya mannen som hon träffar många år efter skilsmässan och gifter sig med.

Det är en angelägen berättelse om vårt samhälle och hur välfärden urholkats till förmån för skattesänkningar, om klass och om jämställdhet. Det är en relativt kort roman, berättad i kortfattade liksom journalistiskt gestaltande scener på ett sätt som jag tycker om. Jag gillar också hur Lundberg väver in den svenska inrikespolitikens utveckling i sin berättelse och visar hur det politiska blir personligt. Det allra mest brännande ämnet i boken anser jag dock är jämställdhet och kvinnors utsatthet.

Även om boken är ganska utlämnande mot modern så är det samtidigt en kärleksförklaring till en mamma som offrade sig själv för att barnen skulle ha det bra. Det är fint och hedrande av Patrik att lyfta kämpande mammor som kanske inte gör allting rätt hela tiden men ändå älskar och tar hand om sina barn medan papporna bara sticker. Hur många svidande mammauppgörelser finns det inte i litteraturhistorien medan den frånvarande pappan lämnas ifred?

Om boken

Titel: Fjärilsvägen
Författare: Patrik Lundberg
Uppläsare: Martin Wallström
Längd: 4 timmar 49 minuter
Förlag: Alberg Bonniers förlag
Utgiven: 17 augusti 2020
Land: Sverige

Andra som skrivit om boken: Bokblomma, Feministbiblioteket, Enligt O, och dagarna går….

Recension: En andra allians av Denise Rudberg

En andra allians är, som namnet antyder, den andra delen i Denise Rudbergs serie Kontrahenterna. Det är Stockholm, tidigt 1940-tal, andra världskriget pågår ute i Europa och kryper allt närmare Sverige.

Boken kretsar runt den riviga överklassflickan Elisabeth, Iris som flytt från Estland med sina två barn och Signe som kommer från landet och flyttat in till stan efter att hennes familj vänt henne ryggen. Tillsammans jobbar de på en hemlig, militär avdelning som ska knäcka tyskarnas koder.

Jag lyssnade på boken i uppläsning av Anna Maria Käll och det var verkligen en perfekt match mellan bok och uppläsare. Käll har en röst som gör lyssningen riktigt mysig, även om boken har sin beskärda del av kvinnosjukdomselände och inte minst världskrig. Just kvinnosjukdomstemat är väldigt bra skrivet och ger boken fler bottnar. Kvinnors kroppar och kvinnors betydelse i historien har ju inte lyfts fram och getts den betydelse som de faktiskt haft, så Rudberg ska ha en eloge för att hon lyfter både kvinnosjukdomar och kvinnornas insatser under kriget.

Boken berättas med ett rakt och effektivt språk som inte ligger i vägen för berättelsen. Med ett undantag: ordet ”samt” förekommer, vad ska vi säga, ymnigt och det stör mig. Det funkar kanske bra i text, men i uppläst form så blir det lite stolpigt på något sätt. Direkt efter En andra allians började jag lyssna på Patrik Lundbergs Fjärilsvägen och det är samma sak där med ordet ”samt”. Det är okej att ha flera ”och” i samma mening, det är faktiskt att föredra tycker jag, så länge man inte absolut måste använda ”samt” för att betydelsen blir fel annars.

Filmen Hidden Figures (Dolda tillgångar på svenska) skildrar tre svarta kvinnor som var högst betydelsefulla när det gällde att utveckla de datorprogram som behövdes för USA:s rymdfärder. Det är en fantastisk film som ni måste se om ni inte gjort det ännu. Det finns flera paralleller till den och det arbete som Elisbeth, Iris och Signe utför åt Krigsmakten som det ju hette på den tiden. Skillnaden är att Hidden figures var otroligt spännande rent matematiskt (som jag minns det) medan själva kodknäckandet hamnar lite i skymyndan i En andra allians. Jag hade gärna läst mer om detta!

För det är ju oerhört intressant att de första kodarna var kvinnor som jobbade för väldigt låga löner, och sedan när män började jobba med datorer, då blev det plötsligt väldigt välbetalt …

Förutom att jag hade önskat mer detaljer från underrättelsetjänsten så gav boken mig mysiga lyssningsstunder med glädje, sorg och viktig kvinnohistoria. Och karaktärer som är lätta att tycka om.

Om boken

Titel: En andra allians
Serie: Kontrahenterna #2
Författare: Denise Rudberg
Uppläsare: Anna Maria Käll
Längd: 8 timmar 7 minuter
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: maj 2020
Land: Sverige

Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket, Lotta Olsson (Dagens Nyheter), Johannas deckarhörna – se fler på Bokbloggar.se.

Augustpriset 2020 – de nominerade är …

En gruppbild anno 2020… Årets skönlitterära titlar. Fotograf: Sören Andersson.

Så presenterades de nominerade till Augustpriset på en direktsänd, publikfri tillställning från Södra teatern i Stockholm. I vårt kök inmundigades blodpudding medan Yukiko Duke läste upp de nominerade titlarna. Vardag möter finkultur.

I år har jag som en del i min läsutmaning Läsa 12 böcker som bildar mig bestämt mig för att läsa en av de nominerade i den skönlitterära kategorin och en i fackboksklassen. Och så någon av de nominerade barnböckerna, men det räknar jag inte in i min utmaning.

Hur gick det med min tippning då? Jo, men sådär. 2 av 6 rätt i skönlitteraturklassen (fast jag grämer mig lite över att jag strök Renegater som var med på min longlist). I fackboksklassen prickade jag bara in 1 av 6 och är mäkta förvånad över att Klubben inte nominerades. Även i barnbokskategorin gissade jag rätt på endast 1 titel.

> Här hittar du alla nominerade med motiveringar

Och här nedan följer de nominerade med mina kommentarer. Mycket trevlig läsning väntar mig för jag har inte läst en enda av de nominerade.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Minnestrådar, Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag
Inte läst, aldrig hört talas om. Jag har redan läst flera andra världskriget-skildringar i år och är inte jättesugen på att läsa en till just nu.

Splendor, Stefan Lindberg, Albert Bonniers Förlag
Inte heller denna titel hade jag hört talas om. I motiveringen beskrivs den som en skröna och redan där känner jag tack, men nej tack. Skröna är inte en favoritgenre.

Jag ser allt du gör, Annika Norlin, Weyler förlag 
Den här novellsamlingen finns på min att läsa-lista och lässuget minskade inte nu!

Samlade verk, Lydia Sandgren, Albert Bonniers Förlag 
En självklar nominering – finns det någon debutroman nånsin som blivit så älskad och omskriven? Inte läst men står med på min lista. Längden (690 sidor) skrämmer mig dock lite.

Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor, Thomas Tidholm, Ordfront förlag
Prosalyrisk är liksom skröna inte ett ord som får det att rycka till i lästarmen, direkt. Kanske en bok som kan överraska? Vackert formgiven gillar jag!

Renegater, Klas Östergren, Polaris 
Den här står på läslistan sedan tidigare men jag måste nog läsa de två tidigare böckerna först, Gentlemen och Gangsters.

Nominerade till Årets svenska fackbok

Livets tunna väggar, Nina Burton, Albert Bonniers Förlag
Det kändes så mycket som en bok som skulle nomineras, och visst gjorde den det!

Familjen, Johanna Bäckström Lerneby, Mondial
Aktuellt ämne och står på min att läsa-lista sedan tidigare.

Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige, Elin Anna Labba, Norstedts 
Står på min att läsa-lista sedan länge. Läser gärna! Men behöver kanske införskaffa den i pappersformat eftersom motiveringen utlovar en mycket vackert formgiven bok.

Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt, Kristoffer Leandoer, Natur & Kultur
Hade inte hört talas om den här boken men nu blev jag faktiskt lite intresserad.

Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson, Jan Malmborg, Albert Bonniers Förlag
Även den här titeln hade gått mig obemärkt förbi. Är helt inne i Ulrika Knutsons Elin Wägner-biografi just nu och sen tänkte jag ta mig an Fatima Bremmers om Ester Blenda Nordström. Avvaktar nog lite med den här.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari, Volante
Här är en till bok som står på min att läsa-lista.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam, Berghs Förlag
En barnbok om klimatet, helt rätt i tiden och eftersom den benämns som ”humoristisk och hoppfull” så kanske jag vågar läsa den. Annars undviker jag alla böcker och dokumentärer om klimatkatastrofen. Jag orkar inte ta in all existensiell ångest som finns däri. Jag vet ju att det är åt helvete med klimatet och försöker leva därefter.

Kråkorna, Anders Fager & Peter Bergting, Natur & Kultur
Spännande läsning för mig kanske, men mina barn är för små.

Billie, Korven och havet, Julia Hansson, Natur & Kultur 
Det låter som en underbar barnbok utifrån både motiveringen och förlagets presentation. Den här ska vi läsa!

Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke, Lilla Piratförlaget 
Emma Virkes barnböcker är ju något alldeles särskilt så den här boken kommer jag att läsa med barnen!

Humlan Hanssons hemligheter, Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson, Natur & Kultur 
Blir klart lässugen efter att ha läst motiveringen men har inga barn i rätt ålder. Kanske sparar till om några år.

Alltid hejdå, Alma Thörn, Galago 
Kul att en serieroman är nominerad!


Vilka två böcker tycker du att jag ska läsa till min utmaning?

Jag gissar nomineringar till Augustpriset 2020

På måndag avslöjas vilka böcker som nomineras till Augustpriset 2020 i de tre kategorierna skönlitteratur, facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur. Eftersom det är kul att tippa kommer här min gissning på vilka det blir!

Först en liten reservation. Jag har absolut inte koll på allt som publicerats, och särskilt inte när det gäller lyrik som (tyvärr) är lite av en vit fläck på min litteraturkarta. Och jag har inte dammsugit kritikerlistor och recensioner, utan gått lite mer på feeling. Varje år när nomineringarna släpps är det i regel ungefär hälften av böckerna som jag aldrig hört talas om. Så, ta det för vad det är. En gissning.

Skönlitteratur

  • Dottern av Lena Andersson (Bokförlaget Polaris)
  • Förhör av Magnus Dahlström (Albert Bonniers förlag)
  • Samlade verk av Lydia Sandgren (Alberg Bonniers förlag)
  • Sen for jag hem av Karin Smirnoff (Bokförlaget Polaris)
  • Jag ser allt du gör av Annika Norlin (Weyler förlag)
  • Mamma i soffa av Jerker Virdborg (Albert Bonniers förlag)

Facklitteratur

  • Livets tunna väggar av Nina Burton (Albert Bonniers förlag)
  • Allt vi har gemensamt av Sanna Torén Björling (Natur & Kultur)
  • Vi är Orlando av Johan Hilton (Natur & Kultur)
  • Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson (Historiska Media)
  • Slumpens barn av Amat Levin (Natur & Kultur)
  • Klubben av Matilda Voss Gustavsson (Albert Bonniers förlag)

Barn- och ungdomslitteratur

  • Naturen av Emma AdBåge (Rabén & Sjögren)
  • Sally surar! av Amanda Jonsson (Opal)
  • Kom dagen, kom natten av Åsa Lind och Emma Virke (Lilla Piratförlaget)
  • En stark nolla av Sara Lövestam (Lilla Piratförlaget)
  • Halsduken av Stina Stoor och Johanna Häger (Rabén & Sjögren)
  • Den falska rosen av Jakob Wegelius (Bonnier Carlsen)

På måndag vet vi hur rätt eller fel jag hade. Vilka böcker tror eller hoppas du på?

Veckans kulturfråga v. 42

Med anledning av förra veckans litterära priser, Nobelpriset och Årets bok, ställer Enligt O de här frågorna:

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?
Vad gör hen så bra?

En inte alldeles enkel fråga att svara på. Är det en författare som får för lite uppmärksamhet i betydelsen litterära priser eller topplisteplaceringar? Jag väljer att tolka det som litterära priser och eftersom jag har väldigt dålig koll på smal litteratur (om den inte redan uppmärksammats genom till exempel Nobelpriset), så väljer jag att fokusera på den lite bredare litteraturen, låt oss kalla den kvalitativ underhållning.

En författare som var väldigt i ropet för 15–20 år sen är Marian Keyes. Inte så att hon vann litterära priser, utan i ropet som i att hon var väldigt poppis. Sen hade hon måhända en lite svagare period (även om jag läst varenda roman hon gett ut), men nu är hon verkligen tillbaka i sin forna toppnivå. Faktiskt bättre än nånsin, tycker jag. De två senaste romanerna, På egen hand (The Break) och Vara Vuxen (The Grown Ups) har båda varit i absolut toppklass och jag förstår inte varför de inte uppmärksammats mer i prissammanhang, som Årets bok eller Comedy Women In Print Prize.

Hennes karaktärer är helt outstanding, att hon bara kan komma på alla dessa människors personligheter och öden. Den svarta humorn, det oväntade, allt gillar jag! Den senaste boken, The Grown Ups, var jag så sugen på att jag faktiskt läste den på engelska, vilket jag annars sällan gör. Wow. Vilken bok! Men what’s up med de svenska omslagen? Alltså nej, bara nej. Det här är relationsromaner som tar upp många tunga ämnen, dock med Keyes karaktäristiska svarta humor, det är ofta lite äldre huvudkaraktärer (40+) och långt ifrån någon glättig ung vuxen-roman. Jag vet inte ens om jag vill kalla hennes böcker för feelgood. Och så väljer Norstedts de här omslagen? Har de ens läst boken?

… och när jag ska söka efter de brittiska omslagen ser jag att The Break visst nominerats i ett litteraturpris, National Book Awards, som verkar motsvara ungefär Årets bok i Sverige. Jajja. Gott så!